JEJMS

Annars? 

Opponering och försvar i Härnösand. Hem fredagen. Plugga lördag söndag. Måndagmorgon, på jobb. 7 dygn. Av 4. Skriva färdigt. Lämna in. (DEN ÄR GODKÄND, jag ÄR beteendevetare!!) På jobb igen. 10 dygn. Den sista juni går jag av. 1 juli. Då, mina käraste vänner, då ska jag återuppta mitt sociala liv. Om ni ännu vill ha mig vill säga.. 

Okej då, jag skriver ändå. Det kanske blir bättre då.

 

Jag är lite låg. Jag vet inte varför. Framförallt förstår jag inte varför. Jag brukar, likt alla andra, piggna på mig på våren. Jag kanske har RPDD, Sigge berättade om det idag. Eller ja för drygt två veckor sedan men jag lyssnade på podden idag. RPDD, Reversed Psychological Depression Disorder. Alltså att man till skillnad från alla andra som åker på en lightdepression på hösten och i samband med mörkret får jag min på våren och i samband med ljuset. Eller så är det stressen. Att skriva en C-uppsats är väldigt utvecklande och roligt och jätteintressant men också den mest pressande kursen på hela beteendevetarprogrammet enligt mig. Eller så är det på grund av det stora och farliga med att jag faktiskt tar examen om några veckor. Som studenten. Man längtar så man kan inte tro sig själv. Samtidigt som man fylls av ett vemod. Vad nu? Som studenten fast värre. Efter studenten kunde den Stora Planen vara att jobba för att resa, jobba mer för att resa. Ingen ifrågasätter det. Men när man ägnat tre år på ett universitet, belånat sig själv upp till öronen för en titel? En titel som inte är värd en krona så länge du inte får anställning. Men Jesus va gött det ska bli! Nej jag vet inte varför, men jag är lite låg...

Nu var det jefvlar i mig nära att jag uppdaterade här. Nära ögat..

 

 

Visste du att det gjorts en mätning av x antal elevers hjärnaktivitet under en vecka? Visste du att aktivititeten mättes till näst intill obefintlig när eleven kollade på tv? Det kanske du skulle gissa. Visste du däremot att samma oerhört låga hjärnaktivitet mättes även under elevens lektioner? Jag fick reda på detta via föreläsningen "gränslöst lärande" som ligger på ur.se. Så jeeevla intresseant. Vi ligger efter. Verkligheten är idag dynamisk och trots detta sker utbildningar i statisk skepnad. Störtlöjligt och självklart eller hur?

 

Jag längtar efter examen så du kan inte förstååå! Efter examen ska jag fortsätta lära mig, för jag älskar själva lärandet, det gör jag. Mitt eget kunnande och vetande är min största stolthet. Det är tvånget som är jobbigt med en utbildning. Att regeringen bestämt vad jag ska lära mig, när och på vilket sätt. Efter examen kommer jag mest bara allmänbildas. Bildas i sådant som fångar min uppmärksamhet.

I den så kallade cybervärlden (känner mig för jävla hipp när jag skriver det ordet) har en het debatt florerat angående vad feminism är, den startades av att Blondinbella bloggade om sina ståndpunkter i livet. Hon punktar upp 6 stycken åsikter som framförallt grundar sig i hennes avståndstagande från den röd-gröna politiken och framförallt feminismen. Hon menar på att feminister är en grupp "kränkta vita medelklasskvinnor" som hittar på frågor att strida för över ett glas rött. Blondinbella skulle ALDRIG använda ordet hen och hon är moderat och stolt kapitalist. Blondinbella använder den klassiska norm-retoriken. Mellan raderna står det i princip att de flesta av oss är ju hetero så då är det den världen vi alla får rätta oss efter.

 

Jag (notera tempus) följde Blondinbellas blogg när hon publicerade detta, så läste det ganska omgående. Timmar innan alla vettiga bloggar publicerade sina "svar på tal". Jag vet inte om det är på grund av min väntetid över att få konsumera rimliga uttalanden angående detta eller för att BB liksom vägrar ge sig och fortsätter publicera sina inskränkta åsikter. Fördomsfulla uttalanden istället för att släppa det och återgå till sin medelklassvardag med styrelsemöten och shopping av dyra märkes-bebiskläder.  Oavsett kände jag att min frustration bara växte, och jag måste bara pysa lite på locket..

 

För mig ryms all jämställdhet under feminismen. Ingen ska diskrimineras. Inte för din etnicitet. Inte för din hudfärg. Inte för din sexuella läggning. Inte för din funktionsnedsättning. Och inte heller för ditt kön! Och nej, män och kvinnor är inte jämställda. Och ja, detta faktum ter sig på fruktansvärda sätt. Har du någon gång läst statistik kring våldtäkt? Att du som våldtagen kvinna inte varit tydlig nog i uttrycket om misstyckande trots att du skrek tills halsen svullnade och inget ljud längre hördes. Att mannen i det här fallet inte dömdes med grunderna att han inte uppsåtligen ville våldta, det är inte okej. Det är en produkt av det förvrängda samhälle som, hör och häpna, finns till och med i lilla jämställda Sverige. Sverige var sist av de nordiska länderna att införa kvinnlig rösträtt. Sverige har kommit långt, men vi har inte gått i mål.

 

Man kan säga vad man vill om pronomenet hen, personligen tycker jag faktiskt att det är ganska behändigt. Utöver detta finns det människor som inte identifierar sig som varken man eller kvinna. Det är direkt kränkande mot dessa att vägra använda hen, enligt mig. Fun fact; det föds fler tvåkönade människor i världen än rödhåriga. Jag har inte hört talas om något globalt och systematiskt förtryck av rödhåriga bara för att dom är en minoritet..

 

"Du är feminist tills du avsäger dig din rösträtt" - Magnus Betnér

"This world would be a whole lot better if we just made an effort to be less horrible to one another" - Ellen Page

Sjukaste veckan någonsin på den här j*vla utbildningen! Såvida jag inte har förträngt nån vecka för tusen år sen (läs 2). Det är för mycket den här veckan och det är för svårt. Jag är inte helt dum i huvudet för övriga klassisar verkar instämma. Ja fifan, skämskudde på den där uppgiften asså. Och det värsta av allt, DET ÄR BARA ONSDAG!!

 

Pratade med Lotta imorse. Hon frågar hur det är och jag säger som det är... att det jag helst av allt skulle vilja är att sätta mig i ett hörn och lipa i mina ensamhet. "Hur mår du, då?" frågar jag. Lotta blir lite väl barsk i rösten frustar fram ett gäng svordomar lindade kring meningen att hon vill MÖRDA någon, vem som helst. Senare under dagen när Lotta återfått sitt lugn uttrycker hon att hon helt uppriktigt under morgonen varit förundrad över att det inte sker fler mord.

 

Nu närmar jag mig ett slutresultat på nummer 2 av 4 examinationer den här veckan. Igår kväll kunde jag inte sova. Huvudet var ett virrvarr som överröstades av min egen hjärtklappning, efter en stund kom yrseln också. OMG. Om det fortsätter så här resten av terminen lär jag ju dåna in i väggen. Med dunder och brak.

Kanske inte min största då. Kalla mig mycket men jag är ingen martyr till den grad att jag sätter mig och kategoriserar alla mina laster. Jag har ju ett par styck såattsäghah.. Jag snusar, jag dricker, jag svullar i socker, jag stressar för mycket och njuter för lite, jag är en rik kvinna när det kommer till mina laster.

 

Men det här med mitt enorma behov av att rätta folk. Jag kan (läs "ibland") stå emot men det är tär på mig. Ååååh jag mår så dåligt när jag ser en felskrivning, eller SÄRSKRIVNING, eller hör ett supertokigt uttal. När ett ord används i helt fel sammanhang blir jag också väldigt frustrerad. Om personen TILL OCH MED tror sig veta att det är RÄTT sammanhang får jag lite panik. Världen är full av vanliga misstag. Och missförstå mig inte, även jag går i en hel mängd med fällor. TROTS det får jag sinne när andra gör det. Bortsett när mina vänner gör det för de kan jag rätta utan att de tar illa upp **knäböjer inför någon högre makt dyrt och heligt att det är så och att jag inte är hatad av mina bästa...**

 

för ens - en gräslig "särskrivning" som inte bara är en särskrivning utan fullkomligt FEL. Många skriver för ens när de menar förrens, det är två helt skilda uttryck! 

sätt - sätt med ä är en synonym till vis exempelvis. Gör inte på det viset aka Gör inte på det sättet. Om man har skådat något då har man sett det. Med ett e.

expresso - vad en expresso är, det vet jag inte.. En espresso däremot är liten koffenrik kaffeshot utan varken mjölk eller socker traditionellt sett.

 

Slutligen vill jag understryka att jag inte dömer någon personligen (läs "bara ibland") när jag hör eller läser något sådant här. Det är en last för mig, för det är inte särsklit hyggligt att gå runt och märka ord på folk. Så titt som tätt håller jag snattran för att skona andras känslor och bibehålla någon form av social omkrets.

 

Nu skulle en ha tagit och sätt om det finns några fina bok hyllor på IKEA en har råd att in för skaffa ;)

Har precis kommit in efter en vinterpromenad. Mörkret har lagt sig, det snöar, det knarrar för varje steg. Snön dalar sådär gulligt och filmiskt, fastnar i ögonfransarna och bara är. Det var kallt men inte blåsigt. Jag njöt till fullo. Kom på mig själv av att små-le bara för att det var så fint. Brydde mig inte ens om att försöka fota det för jag vet att bilden inte hade visat vad jag såg. Jag gissar att det delvis beror på att kvaliten i ett foto taget av en mobilkamera (i en telefon som med all säkerhet har sett sina bästa dagar) inte precis är great. Tänker att det också väger in att det inte bara var vyn som gjorde att det va så satans fint. Känslan vägde in. Frisk luft, en lycklig byracka som skuttar omkring i ett fullkomligt ostrukturerat mönster, och en glad tjej. Vissa stunder är det bara bra liksom. Tillägas bör att jag halkade oräkneliga gånger. Benen for iväg åt olika håll, vissa mycket onaturliga riktningar. Tror bestämt att jag vid ett tillfälle sträckte höger skinka. Men inte hängde jag läpp för det!

 

Tänkte på ett uttryck jag läste...

 

Delar kan jag faktisk leva upp till en lördagkväll.. Med tillräckligt många järn i varje ben dansar jag som om ingen ser, mest för att övertygelsen om att jag dansar så jävulskt bra är total. Det är i just denna stund som jag också sjunger som om ingen hör, ja för det är det ju ingen som gör. Musiken är för hög för att mina extremt opitchade toner (och hitte-på-texter med för den delen) överhuvudtaget ska nå fram till någon. Att älska som om jag aldrig blivit sårad, det min vän, det gör jag inte ens på fyllen.

Praktikant-Jessica. Jag försöker mata in uttrycket VFU, försöker och ger upp. Försöker igen efter skrämsel från skolan, ger upp igen. Omfamna praktikantuttrycket, vare sig du vill eller inte. Har lite hemlängtan efter Bogegatan, tycker bara jag är inne och vänder lite ibland. Sakta har ett hem tagit form i en lägenhet tre trappor upp. I helgen ska det tamigsjutton målas i vardagsrummet med. Utgång är INTE ett alternativ, basta!

 

I övrigt har Näs Street Family fått sig ett litet tillskott. Johannes och Amanda har alltså lyckats fabrikera nåt av det mest välskapta av spädbarn jag skådat på bild. Alicia heter hon. Gullstjärten. Hon skulle ju i och för sig kunna vara så makabert söt på bilderna för att Amanda photoshopat bilderna innan utlämning. Det är ju fullt trovärdigt. Jag menar, en har ju hört att det här med att vara spädbarnsförälder är lite av en dans på rosor. Mycket dötid, och alldeles för mycket sömn. De äter ju bara typ en gång i veckan eller nåt sånt. Ja, jo, finns helt klart en möjlighet att de gröna vårtorna har suddats bort från fotona. Kan inte vänta mig annat förrän jag sett henne med egna ögon..

.lugna.ner.dig.kvinna.