"Äntligen börjar den närma sig!" Vilken löjlig sak att säga, bara att tänka egentligen, men man får vara lite löjlig emellanåt. Ibland har jag föreställt mitt liv lite som att trampa vatten. Det kändes inte som om jag kom nånstans tills nu. Jag börjar inse att jag faktiskt sakta men säkert rört mig framåt. Jag insåg efter lång betänketid att det inte var till nån nytta att föda min egen misär i väntan på att den skulle byta skepnad. Jag har runt 20 äckliga dagar kvar där sen går jag vidare till den platsen med människor trots sina uppenbara brister faktiskt respekterar mig och inte för en sekund reflekterar utan bara accepterar att jag minsann vet var skåpet ska stå!