Så känns det nu, idag. Jag sitter på båten, än en gång. De senaste campusveckorna har jag varit så makalöst opepp. Jag är trött på resandet! Den här gången är jag återigen trött på det, har ingen lust. Igår fick jag reda på att min partner i C-uppsatsen inte kommer pga sjukdom. Min första tanke var, då åker inte jag heller. Men det finns inget resonemang som kan försvara att inte åka. När klockan ringde tänkte jag, jag skiter i det, jag åker inte. När jag checkat in tänkte jag, jag boardar inte, jag går ut igen. Jag sitter på båten och försöker fortfarande smita. Funderar på om jag kan ta ett flyg hem igen. Eller om jag ska åka upp och åka hem mycket tidigare. Jag kommer inte att smita, men hela mitt väsen vill bara hem igen!!