JEJMS

think twice, that's my only advice

Inte ens på fyllan..

Kategori: Allmänt

Har precis kommit in efter en vinterpromenad. Mörkret har lagt sig, det snöar, det knarrar för varje steg. Snön dalar sådär gulligt och filmiskt, fastnar i ögonfransarna och bara är. Det var kallt men inte blåsigt. Jag njöt till fullo. Kom på mig själv av att små-le bara för att det var så fint. Brydde mig inte ens om att försöka fota det för jag vet att bilden inte hade visat vad jag såg. Jag gissar att det delvis beror på att kvaliten i ett foto taget av en mobilkamera (i en telefon som med all säkerhet har sett sina bästa dagar) inte precis är great. Tänker att det också väger in att det inte bara var vyn som gjorde att det va så satans fint. Känslan vägde in. Frisk luft, en lycklig byracka som skuttar omkring i ett fullkomligt ostrukturerat mönster, och en glad tjej. Vissa stunder är det bara bra liksom. Tillägas bör att jag halkade oräkneliga gånger. Benen for iväg åt olika håll, vissa mycket onaturliga riktningar. Tror bestämt att jag vid ett tillfälle sträckte höger skinka. Men inte hängde jag läpp för det!
 
Tänkte på ett uttryck jag läste...
 
Dansa som om ingen ser, sjung som om ingen hör och älska som om du aldrig blivit sårad.

Delar kan jag faktisk leva upp till en lördagkväll.. Med tillräckligt många järn i varje ben dansar jag som om ingen ser, mest för att övertygelsen om att jag dansar så jävulskt bra är total. Det är i just denna stund som jag också sjunger som om ingen hör, ja för det är det ju ingen som gör. Musiken är för hög för att mina extremt opitchade toner (och hitte-på-texter med för den delen) överhuvudtaget ska nå fram till någon. Att älska som om jag aldrig blivit sårad, det min vän, det gör jag inte ens på fyllen.

Det som var

Kategori: Allmänt

2013 är över och 2014 är här. Likt andra år fylldes månaderna, veckorna och dagarna med så kallade ups and downs. Jag mådde inte alls bra de första månaderna. Till skillnad från andra år var jag dock relativt öppen med detta. Särskilt mot mig själv. Jag kunde tydligt deklarera att idag är det bajs och så måste det få vara. Vad jag inte visste eller kunde föreställa mig under den här perioden var att det skulle komma en tid under året när jag fick tillbaka skrattet. Det djupa skrattet. Det som skapar tårar och får magen att krampa. Fy fan va gött det är när något är så roligt! I mitt nya ärliga jag kunde jag öppna mig, öppna mig för tankar och åsikter. Mycket kändes plötsligt givet. Vad som är jag, och vad som är mina tankar. Jag växte intellektuellt. Någonstans under den sista perioden på året nöjde jag mig. Detta kan ha varit årets misstag. Jag kände mig klar, stark och typ frigjord. Med blott en vecka kvar av 2013 föll jag. Inte ner i avgrunden men en liten bit. Chockad över mina ostadiga ben kände jag mig vilsen. Pang så var året slut.

Det här med årskiftet och att något tar slut för att något annat ska ta vid känns lite fjantigt. Som om allt skulle kännas annorlunda eller till och med vara annorlunda efter att klockan slagit tolv. Det fungerar inte så. Och jag kan inte göra annat än att ta vid där jag var kl 23.59 2013. Ingenting tog slut, förutom kalendern.