När jag blir stor.. då ska jag ha ett trivsamt hus, inte för stort och inte för litet. Känner jag mig själv och min sambo kommer det inte att vara intetsägande men inte heller någon uppenbar stil över det. Det är vi inte tillräckligt insatta för att reda ut med en vanlig arbetarinkomst, bara det är trivsamt och HEM för oss. Trädgården ska vara relativt stor, ganska mycket öppet med bara gräsmatta så Mio-fisen kan springa tills hon storknar. När jag blir stor...
Sörplade just i mig en kopp K, mitt på gräsmattan på Lingsarve 1:18. En kaffestund är värdefull för mig. Många gånger när jag är själv. Sommarn i egenskap av den gotländska värmeböljan håller sig ganska frånvarande i år med, lixom i fjol. Men idag, just nu sken solen när jag satt där med mitt kaffe. Jag gillart. Men den där rotlösheten som jag faktiskt har på sommarn är så dryg! Att jag inte pallar att vara i mitt hem, på irisdalsgatan. Man blir så avslappnad och lugn när man kommer ut till sudret på vårkanten men efter ett par veckor känns det tröttsamt att "snylta" på päronen. Att jag och Joel har två hem, eller tre, fast ändå inget alls. Då tänker jag på hösten. Tända ljus och te-mys. Mörkret. Musikhjälpen. Åh jag älskar musikhjälpen, men som distansstudent toppade den alla listor hos mig. Oavsett klocklag fanns det sällskapliga röster, mitt i alla termer och begrepp.
Ja men visst njuter jag av sommaren nu, det gör jag. Att lördagen kan spenderas i en sjöbod med ost, kex och läsk, medan tisdagen, onsdagen eller någon annan vanlig veckodag innebär fäääst. Att en oplanerad dag kan sluta i så mycket aktiviteter och påhitt att förmiddagen känns som igår. Att uteblivna sömntimmar inte känns särskilt betyngande. Ja det är njutsamt, men nån ångest inför hösten som närmar sig det har jag dock ALDRIG.
66 år senare uppdaterar jag jejms.blogg.se. Sommaren är trots allt sommaren, antingen har man inte tid att sitta vid datorn eller så vill man helt enkelt inte. Min stigande dator-tids-kurva det senaste året beror rett å slett (uppmärksamma det norska uttalet i form av schee-ljud; rett å schleeett) på att jag är distansstuderande och därför förväntas tillbringa 40 timmar i veckan framför datorn. Nu har jag "sommarlov" och även datorn tilldelas då ett "sommarlov".
Katten dog. För första gången under mitt liv som mer eller mindre bosatt på lingsarve 1:18 har en katt blivit överkörd, och berövats från oss i det här jordelivet. Det va ingee kul. Jag minns MIN katt Tussen. Tussen var missanpassad. Tycktes hata livet lixom. En riktig anarkist-katt faktiskt. Hon fräste, spytte, rev och bet alla levande ting som kom inom en 10-meters-radie. Alla utom mig. She löööved me! När Tussen dog kändes det inte så farligt, hon var gammal och gaggig och fick en liten stpruta i tassen av veterinären. Men Ozzy (läs Kattulf) var ung och frisk och en fruktansvärt skön liten prick. Jag saknar pricken, och då är jag inte ens en "kattmännsika".
Exakt här hade jag tänkt radda upp någon form av punktlista. Tankar som många gånger för mig till datorn, leder fingrarna över tangentbordet för att knappa in på bloggen. Istället valde jag att andas, tänka efter en gång till och formulera mig såhär istället:
De senaste dagarna är jag himla frustrerad på mig själv. Jag går runt och STÖR mig på grejer. Sitter och tittar ut i intet och kommer på olika egenskaper och situationer som STÖR mig. Saker som jag för mitt liv inte vill stå för. Inte för att skryta men jag är relativt intelligent och inser att jag säkerligen visst besitter en del av dessa egenskaper som STÖR mig. Så vad är grejen? Skriv en bok, lixom!
