Himlen har inga gränser. Ödet. Att vara ämnad. Åt någon, eller något, en plats, en händelse, en handling. Det verkar åt båda hållen. Med allt gott kommer något ont, och med allt ont kommer även något gott. Tiden läker inte alla sår, för vissa kräver behandling. Vissa är för djupa för att självläka, de blir infekterade och växer, växer och växer tills någon tvättar dom rena. De såren, de som är så djupa, de såren lämnar ärr.  Bränt barn skyr elden. Men ett ärr finns där för att påminna om såret som faktiskt läkt.  Mening. Livets mening? Varför ställa frågor som inte har något svar? Eller har den ett svar? Vem vet, men kanske om man börjar från start. Följer sin instinkt, söker lyckan. Om man finner lyckan kanske man kommer närmre svaret. Lyckan, Är lyckan verklig? Tillåten? Tar avund över, eller är lyckan starkare? Den borde vara det, starkare. Lyckan borde vara oslagbar. Ödmjuk, hänsynsfull, respektfull men ändå stolt och underbar! Lycka, eternal sunshine of a spotless mind...