Mmm, jo men visst det blir nog bra, väl? Nog. Väl. Nog och väl formar ordet bra till något mindre positivt än vad ordet självstående skulle framföra. Något tveksamt och frågande. Jag vet i fan om det blir så värst bra egentligen. Det är klart, man ska inte ropa hej, eller aldrig säga aldrig och så vidare meeeeeen... Förutsättningarna kunde allt varit ljusare.

För mig ligger inte problemet så mycket i att just denne blev "utvald". För mig ligger problemet i att allt varit en enda berg- och dalbana. Tivoli går man på en dag, inte fem dar i veckan månad efter månad. Det är inte kul längre, jag mår illa. Ena stunden är 8 personer anställda, 2 ska bort. Sen är 12 personer anställda 6 ska bort. Efter det är 6 personer anställda 2 ELLER 3 ska bort. WHAT?! 4 stannar på villkoren att vi ska pröva i 2 veckor. 1 av 2 veckor går och berg- och dalbanan rusar, fortare och häftigare. Då smäller det, en av de 4 har fått förfrågan (OCH accepterat) om att bli "assisterande butikschef" WHATWHAT!!!!!?
1. Sen när gick det från att få behålla jobbet till att en befodran stod på spel?
2. Varför får inte medtävlande veta att ett pris står på spel?
Jag har tänkt och tänkt och tänkt, jag tror att jag tycker det är dålig stil. Allt indikerar på att det aldrig var en tävling, att vinnaren utseddes mer eller mindre från de första dagarna. Att egenskaper som ödmjukhet, hänsyn och samarbetsförmåga inte passade den tjänsten. En chef som inte är ödmjuk mot mig, hänsynsfull och ger blanka fan i vad jag tycker, för ett gott samarbete är ju meningslöst, leder inte till nån vidare trivsam arbetsplats ur min synvinkel. Något som en gång verakde så lovande har sakta rasat och det är synd. What to do?