Tanken var att loda runt på Näs hela kvällen för att rulla till stan och worket på morgonen idag. MMmm, tjii fick jag. Urinvägs-fucking-infektion för första gången på typ ett år! Att det var så himla längesen bidrog med att jag för länge sen slutade släpa på mina selexid var jag än går. Rafsade runt i varenda gammal jackficka, skål och avdankad handväska utan succé. Efter att ha halsat litervis med citronvatten och apelsinjuice, ett par värktabletter och ett flertal krampaktiga försök att hålla vätskan i blåsan fick jag kasta in handduken. När jag fick slita av mig brallorna och kissa i papperskorgen insåg man att hoppet var ute. Även om det inte kom många droppar är det faktiskt en aning förnedrande att sitta hukad över en hink för att man inte hann till toan! The botten is nådd. Med en molande värk i nedre regionerna fick jag rulla till stan. Den där känslan som man nästan bara får när man dricker, att man är så kissnödig så det gör ont! Benen skakade av kroppens ansträngningar att hålla emot, kölden och gåshuden var ett faktum. V70n gick i 180 som ett fartstreck hela kustis (NOT, hastigheterna hölls lungt och beskedligt, tunga gruppen är ju nere!!). Hemma på Irisdalsgatan 6 rafsade jag fram mitt sista ark Selexid och kröp ner i sängen med en film. Vaknade ett par gånger och kastade mig på dass, men idag är situationen under kontroll och en annan har jobbat långpanna. Tack du heliga Bäver för gåvan kallad SELEXID.

Ska hur som helst få ett nytt recept i juli, då svär jag på min heder att pillren petas ut både till höger och vänster. 
Tips från coachen: Att tranbärsjuice och citron skulle hjälpa är en skröna, även att kissa efter sex, samt att hålla underlivet varmt gör varken från eller till. Informationen är hämtad från sjukvårdsupplysningen. Tack för mig.