JEJMS

Tsunami. I tanken har jag kommit att kalla tumultet den senaste tiden för tsunamin. Ta gröten. Jag har återgått till min morgongröt, 1 dl havregryn, 2 dl vatten serveras med kanel russin och mjölk. Enkelt, billigt, mättande och faktiskt ganska gott. Det får oxå en smörgås att kännas väldigt lyxig. Jag började med min morgongröt på måndagen förra veckan. På torsdagen svepte tsunamin över mig och kvar blev jag, jag och så gröten.

 

Efter tsunamin har det blivit mycket bilkörning, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Det har varit skönt. I bilen har jag maxat musiken så det vibrerar i hela kroppen och skrikit med. Inte sjungit, utan skrikit. Det har varit... förlösande är nog ordet.

 

Jag slutar aldrig att förvånas över vilka fullständigt underbara människor jag omringas av. Människor som öppnar sina famnar och sina hjärtan och bara finns. En personlig liten räddningstjänst. Orden känns som formaliteter, det är den blotta närvaron som berör. Varje dag har jag vaknat och tänkt: "Idag känns det nog bättre. Ja det här blir nog bra till slut. Det värsta är nog över". Och så kommer ett sms från någon fin och ringarna på vattnet sköljer över mig. Det onda, det som värker, det som skapar kväljningar, kramper fast ändå ett konstant molande obehag, inuti. Det är inget ont har jag märkt det är... förlösande. De där sms:n har blivit mina biljetter på att det är okej. Det är okej att våndas, att må skit och att sluta säga "jo det är bra".

 

Idag. Idag har varit helt sjukt ojämn. Men det känns som att någonstans på vägen förbyttes dagen från helvetet till en bättre dag. Det är inte dagarna som går som är livet, det är dagarna vi minns... ;)