JEJMS

Lätt blir tråkigt. När något är enkelt att genomföra kan jag tycka att det får en tendens att bli tråkigt. Något som däremot är svårt att genomföra är ju inte så där vansinnigt exalterande det heller. Personlighetsteorier. Ja, alla teorier du skapar dagligen om vem du är eller vem Fredde Reinfeldt är exempelvis.. Ja, det är personlighetsteorier. I stort sätt är alla människor teoretiker ur den aspekten. Så vad skiljer en personlighetspsykolog från en självutnämnd teoretiker? Den fullkomligt dötrista uppsynen från det ena hållet (bedöm själv vem jag syftar på) är väl mitt spontana svar. Tillräckligt? Ett rungande NEJ.

 

Ibland är allting bara för jävla tråkigt. Jag känner mig tråkig idag. Den inre diskussionen som även kan kallas mina tankar spottar ur sig att det är en väldigt fin höstdag idag. Och? Varför ska jag säga det högt när världens mest omfattande sociala forum säger det åt mig? Fejjsbukk. Jag läser och funderar på vad som gör mig till mig. Nature vs Nurture. Föddes jag med mitt temperament? Japp, enligt Pervin och Cervone var det precis det jag gjorde. Men hur jag beter mig när jag utagerar mitt temperament föddes jag inte med. Det har jag lärt mig från min omgivning. Hur mycket påverkas jag idag av mitt förflutna? Att jag blev utskrattad i andra klass (läraren tog ton till skrattet) för att jag kvällen innan lärt mig begreppet arsle. Inte särskilt mycket faktiskt. Att jag minns det när ingen annan av de som var i rummet den där dagen minns, är ett tecken på att jag påverkades där och då, men troligtvis inte idag. Mer än att jag förhoppningsvis tänker en extra gång innan jag skrattar åt ett barn. 

 

Vaktis far runt men sin... maskin (?!)... Vad han gör? Vet ej. Undrar var min fobi för honom kommer ifrån? Inte för att det är en fobi riktigt, men tamejfan nästintill. I början tyckte jag han var lite mysig, nu tycker jag han är påträngande. Jag undviker honom in i det sista men undrar dagligen vem han är. Varför kastar han sig fram och ska hälsa när det syns på sju mils avstånd att jag precis vaknat, och när han vet efter två års försök att min hund inte vill klappas, ha hans godis eller ens komma nära honom. Jag ser från fönstret att han kastar krattan åt sidan för att omfamna varenda fruntis som har vägarna förbi honom (med en radie på 50-100 meter). Varför? Säger han till folk att han trivs med sitt jobb för att han träffar så mycket människor. För det är väl inte vad jag skulle skriva på CVt om jag ville bli vaktis. Har han ansvar för just vår gård eller kan han helt telepatiskt känna av när man går utanför dörren så att han kan komma farande? Jag vet inte. I slutändan tror jag dock att det är jag som frångår normen. De flesta uppfattar sådana människor som trevliga, härliga och utåtriktade. Jag blir obekväm och lite klaustrofobisk. Ytliga hejhej, tycker jag är trevligt, kramar och stanna-till-för-att-småprata.. NOT SO MUCH.