JEJMS

Nee-eejj! Nu orkar jag inte mer. Det snöar, igen! Jag har stått ut, tagit världen och dagen för vad den är. Njutit av den sol som funnits och accepterat den frånvaro som solen mestadels lyst med. Men nu smäller det! Nu är det nog! Idag är det dentjugoandramars och det snöar, det är nästantreminusgraderute!! Jag ska stilla alla stormar i min själ, det var min plan, men vad är då detta för förutsättningar? Yttre faktorer arbetar emot mig. Med hjälp av vårens försiktiga omfamning hade jag hittat ett verktyg, en källa av positivism. Men tji fick jag. Så här kommer det som egentligen går emot mina principer. Ett dövlande om vädret. Det sprakar i spisen och hundarna tuggar bort snöklumparna i tassarna. Katten stirrar maniskt ut genom fönstret på det vinterlandskap som i sakta mak byggs på. Mysigt? Inte ett dugg, jag har inget vintermys kvar i mig, det är inte njutsamt. Det är ett timglas som varit så nära att rinna ut så länge nu. Så länge att jag börjar tro att någon vänder tillbaka det när jag sover. En smygare, en spion. Tidningen fylls av det förfärliga med inställda båtturer under påsk på grund av all is. Det är ute med påskfirandet. Det är ute med alla sommarställen som brukar smygöppna i påskhelgen. Det är ute med oss alla. Vilket jävla väder.