Hade en sån fruktansvärt bra tanke nu när jag var ute och gick med hunden. En sådan där självupplysande idé. En sån som man tänker att det där får jag ta och skriva på bloggen så att jag aldrig glömmer. Så att jag kan gå tillbaka och läsa och påminna mig om insynen i mig själv. Men sen skriver jag, läser, analyserar, reflekterar och ångrar mig. Det var nog inte jag ändå, det var inte den jag är, och inte heller den jag vill vara. Ibland måste man tänka både en och två gånger. Kanske till och med tre..