Som ett rum. Ett cirkulärt rum. Ett rum med transparenta väggar. Ett rum så diskret avskiljt att det inte upplevs som avskiljt. Tills du når väggen. Vidrör väggen. Via fingertopparna rullar ett obehag, likt en elchock, trycket. In mot hjärtat, maggropen, en kall våg. Klaustrofobiskt. Fångad. Rummet krymper, eller är det jag som växer? Väggarna kryper närmre, syret sinar. Tystnad. Sen börjar allt om igen.